Sundbybergs Skytteförening bildades 1902. Innan dess sköt man ihop med Bromma Skytteförening, men då antalet sundbybergare blev större beslöt man sig för att starta eget. Var man höll till och sköt i början är oklart, men det fanns en skjutbana på skytteholmsfältet på den tiden så kanske var det där. När jag kom in i föreningen 1952 så höll man till på Järva skjutbana. Man fick då samsas med militären vilket kunde vara lite problematiskt ibland, då dessa hade förtur till banorna även fast man hade bokat bana så kunde man bli bortmotad ibland men detta löstes med tiden.

1967 blev jag invald som sekreterare i föreningen vilket var ett hundjobb på den tiden. Det fanns då ca 80 medlemmar, inte många hade telefon så man fick skicka brev till alla dessa om möten och större skjutningar osv. Innan dess så hade man två sekreterare, en skrev protokoll den andre höll reda på tävlingar och samlade ihop skyttar till dessa. Oturligt nog så avled dessa två samma år. Den ena av dessa var ju en stor kändis i Sundbyberg. Samtidigt som han var sekreterare i vår förening var han sekreterare i Sundbybergs IK, revisor i kommunen, hjälpte affärsidkare i Sundbyberg med deklarationer och passade då även på att tigga priser till föreningen. Marabou chokladfabrik fick skänka massor med chokladaskar till föreningen, men han var ju faktiskt tjänsteman där. 

Så är vi framme vid 1970 då Hallonbergen byggdes. Av en bekant fick jag reda på att det skulle byggas en sporthall där och att man hade en lokal som skulle passa till luftgevärshall och att man inte visste vad man skulle ha den till. Konsumbutiken hade visat visst intresse att ha den till lagerlokal men backat ur. Jag fick då rådet att gå upp till fritidsnämnden som det hette då och tala med en intendent Lindgren som höll i planeringen av sporthallen. Det var en mycket reserverad, artig och trevlig man som plockade fram en ritning över hela sporthallen och den överblivna lokalen som sedan blev skjuthallen. Jag var där hos honom många gånger men fick aldrig några riktigt bra besked. Men så en dag 1973 ringde telefonen och Lindgren ville tala med mig, han talade då om att skjuthallen var klar och att det bara var att gå upp till vaktmästare Hellman för att kvittera ut nycklar samt att det fanns sex nya luftgevär, massor av kulor och tavlor på plats. Detta var en stor händelse i mitt skytteliv speciellt som detta var den finaste och trevligaste skjuthall jag då hade sett.

Vi fick med oss massor med ungdomar på en gång, även äldre personer kom in och sköt, mest då våra egna 300-metersskyttar som ville fortsätta sitt ståendeskytte. Sedan följde några år (ca 10-15 år) kanske som var föreningens mest framgångsrika. Vi hade då ett flickgäng som lärde sig snabbt att skjuta i stående och vann lagtävlingar, faktiskt nästan alla dem ställde upp i. På den tiden delade man upp killar och tjejer i olika klasser, det gör man inte nu.

1973 bildades ungdomsskytteföreningen. Detta var vi tvungna till annars skulle vi inte få några anslag från kommun och skytteförbundet.

Efter 1980 hade vi flera sektioner, 300-meters klubben, 50 sektionen, K-pist och luftgevär. Flera blev framgångsrika i många grenar. Ludvig och Göran blev distriktsetta i 60 skott-ligg, en överraskning då två landslagsskyttar deltog i samma tävling. Ludvig och jag var deltagare i SJ:s skyttelandslag och fick åka runt i Europa på olika tävlingar, vilket var mycket intressant och lärorikt.

2002 slutade man att skjuta på Järva, många av våra 300-metersskyttar slutade då att skjuta, så nu skjuter vi bara luftgevär.

Några av våra mest framgångsrika luftgevärsskyttar är: Erika Svensson, Therese och Christian Bengtsson, Malin och Kristina Hellström, Ida Sandberg och Madelene Karlsson.

*Av Lennart Eriksson  (Sammanställd 2008)